Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOVRA, v. -ade; o. KOVRAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ING (se d. o.).
Ordformer
(kovr- (-fr-, -ffr-) 1536—1846. kåvr- (-f-) 1690—c. 1755)
Etymologi
[fsv. kofra, upphjälpa, befordra, refl.: repa sig, motsv. nor. kovre, förvärva, förtjäna, refl.: komma sig upp; jfr mht. koberen, koveren, uppnå, vinna, refl.: repa sig; sannol. av romanskt urspr.; jfr fr. recouvrer, återvinna, span. cobrar, uppnå, inkassera, av lat. recuperare, återtaga, återvinna, refl.: hämta sig. — Jfr BEKOVRING, FÖRKOVRA, KOVRE-]
(†)
1) tr.: upphjälpa, förbättra, befordra, befrämja; jfr FÖRKOVRA 4. Porath Pal. 1: Föret. 4 (1693). Med god författning, drift och ans, han (dvs. den kloke) kofra vet sin lott. Liljestråle Fid. 1313 (1797).
2) refl. o. dep.: gå framåt (i ngt avseende), bliva bättre; göra framsteg, tillväxa, frodas, förkovra sig, förkovras; jfr FÖRKOVRA 2 o. 3. O Christe giff tina nåde, / .. at sich medh rådh och dådhe, / wort hierta koffra må. Ps. 1536, s. 72. H. M:tt .. kan intet heller förnimma, än att bemälte städer måtte altidh florera och kofras. RP 11: 215 (1645). (De) som här studera, / I dygd och vishet all sig kofra och förmera. Risell Vitt. 468 (1720). Meurman (1846; refl., med hänv. till förkovra sig).
Avledn. (till 2; †): KOVRAN, r. l. f. förkovran. KKD 12: 443 (1712). —
KOVRING, se d. o.

 

Spalt K 2587 band 14, 1937

Webbansvarig