Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRABB, sbst.1, m.
Etymologi
[jfr d. krabber, holl. o. t. krabber, krabbpassare; sannol. till KRABBA, v. 2. — Jfr KRABB, sbst.2]
(†) skeppsb. kloformigt redskap varmed skeppstimmer ”krabbas” (se KRABBA, v. 2); jfr KRABB-PASSARE. Een Krabb at krabba effter marlingen med. Rålamb 10: 46 (1691).

 

Spalt K 2592 band 14, 1937

Webbansvarig