Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRABBA krab3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er KlädkamRSthm 1588 A, s. 55 a, Tiselius Vätter 1: 54 (1723)); äv. KRABBE krab3e2, sbst.2, l. KRABB krab4, sbst.4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(krabb 1749—1926. krabba 1588—1913. krabbe 1768—1923)
Etymologi
[sv. dial. krabba, dragg, krabb, dragg, sänksten på nät, motsv. d. krabbe, ankare, sänksten på nät, nor. dial. krabbe, ankare av trä (med fastsatta stenar); sannol. överförd anv. av KRABBA, sbst.1 1]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i form av ett ankare l. kors förfärdigat redskap användt vid förankring av nät l. andra fiskredskap; äv.: dragg; särsk. (i sht förr) om konkavt träkors, på midten försett med en av träbågar o. d. fasthållen sten; äv. allmännare, om sänksten för nät; jfr KRAKE (dragg). KlädkamRSthm 1588 A, s. 55 a. Tiselius Vätter 1: 54 (1723; om dragg). Arwidsson Strömm. 16 (1913). SkrGbgJub. 19: 137 (1923). Landsm. 1926, s. 15 (om sänksten på nät). — jfr GARN-KRABBE.
Ssg: A: KRABB-STEN, sbst.2 (sbst.1, se sp. 2594). [fsv. krabbasten] (krabb- 1757—1927. krabbe- 1669) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) sten (fastgjord vid träankare l. vidja o. d.) använd vid förankring av nät; jfr HANK-STEN. Stiernman Com. 3: 780 (1669). VetAH 1757, s. 192. Fatab. 1927, s. 132.
B (†): KRABBE-STEN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2594), se A.

 

Spalt K 2594 band 14, 1937

Webbansvarig