Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRACKLA, v.1 -ade.
Ordformer
(krak- 1639. krack- 1877—1917)
Etymologi
[sv. dial. krackla, hosta o. spotta, harkla sig; avledn. till sv. dial. kraka (se KRACKARE)]
(numera bl. i Finl., starkt bygdemålsfärgat) harkla o. spotta, hosta (på ett grovt o. frånstötande sätt); äv. i uttr. krackla lös ngt, harkla så att ngt lossnar (i halsen). The Druckne fyllehundar .. krakla, Rakla vp, Spotta, Spyy. Schroderus Comenius 824 (1639). Tolkningen fastnade i halsen, tills han (dvs. examinatorn) kracklade lös den med en dundrande straffpredikan. Laurén Minn. 116 (1877). jfr Bergroth FinlSv. 349 (1917).

 

Spalt K 2596 band 14, 1937

Webbansvarig