Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRAMBAMBULI, n.; best. -t.
Ordformer
(-boli 1862. -buli c. 1835—1904)
Etymologi
[östsv. dial. krambambuli, buller av ngt som faller, oljud; av t. krambambuli, i Danzig framställt körsbärsbrännvin, brännvin (i allm.); av ovisst urspr.]
1) (†) brylå. Cygnæus 9: 298 (c. 1835). Dalin (1852). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
2) (i Finl., vard.) buller, larm, ”väsen”. Topelius Läsn. 7: 41 (1891). FoU 15: 55 (1902).

 

Spalt K 2638 band 15, 1937

Webbansvarig