Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRAMLA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sv. dial. kramla; jfr nor. kramla, klämma, knipa; avledn. av KRAMA]
(†)
1) krama (i sht ss. ömhetsbetygelse). Verelius 98 (1681). Amman 52 (1756). Nordforss (1805).
2) kastrera gm att klämma sönder testiklarna. Schultze Ordb. 2422 (c. 1755). Weste FörslSAOB (1823).
3) gripa tag (i ngt), ”grabba”. Kolmodin QvSp. 1: 37 (1732). Schultze Ordb. 2422 (c. 1755).
4) krypa, kräla; äv.: kliva. Schultze Ordb. 2422 (c. 1755). Weise 1: 98 (1769).
Särsk. förb.: KRAMLA SIG IN. (†) till 4: krypa in. Weise 2: 179 (1771).

 

Spalt K 2639 band 15, 1937

Webbansvarig