Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KRAMPA kram3pa2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till sg. KRAMPE l. KRAMP) ArkliR 1527: 25 (1527: Flotekramper), VGR 1800 (: Låskramper)); förr äv. KRAMPE, sbst.2, l. KRAMP, sbst.2, r. l. m.; pl. -ar l. -er (jfr ovan).
1) [jfr sv. dial. (Smål.) sätta på kramp] (†) böjd ställning; i uttr. stå i kramp, om sädeskärve: stå i böjd ställning med utbredd stubb. När säden så stådt i kramp vid pas en vecka, lägges den (osv.). Linné Gothl. 326 (1745).
3) (†) sjöt.
a) om knap l. krysshult. En krampa til at biläggia Tog på med 2 Spikar. Rålamb 10: 37 (1691). — jfr HORN-KRAMPA.
4) i krok böjt järn som kan fasthålla ngt (t. ex. ss. mur- l. bjälkband) l. på vilket ngt kan hängas l. vid vilket ngt kan fästas o. d.; särsk. om litet, u-formigt böjt järn (l. stift av järntråd) vars tillspetsade ändar kunna slås in i ngt o. som användes för att fästa l. fasthålla ngt. (Bräderna) komma offuan til lika tilhopa medh een krampo. 2Mos. 26: 24 (Bib. 1541). De ålades då att ”låta giöra sigh en krampa för bodhdören och slå där låss före”. BtÅboH I. 7: 50 (1635). Vid hvardera sadelbladet är fästadt: .. (bl. a.) 2:ne krampor för packremmar. Spak HbFältartill. 101 (1873). De särskilda stenarna (i de antika kvaderstensbyggnaderna) sammanfogades städse utan bruk, endast med bultar och krampor af trä eller metall. Eichhorn KonstH 7 (1881). Repet satt stramt fastbundet vid en krampa i väggen. Lagerlöf Mir. 112 (1897). Wägner Sval. 77 (1929). — jfr JÄRN-, LÅS-KRAMPA m. fl.
5) [jfr motsv. anv. i d.] (†) ett slags spänne för uppfästandet av hattbrättet på (i sht trekantiga) hattar; jfr HATT-KROK 1. GenMRulla 1687, s. 977 (1688).
Spalt K 2642 band 15, 1937