Publicerad 1937 Lämna synpunkter KRAPPEL, sbst. Ordformer (krap- 1741 (: Krapeljord) —1750 (: krapelsten). krapp- 1706 (: krappelsteen)) Etymologi [möjl. uppkommet gm metates av KLAPPER, sbst.1] (†) = KLAPPER, sbst.1 2. Wallner Kol. 6 (1746). Ssg (†): KRAPPEL-JORD. klapperjord. Wallner ArtCarb. 4 (1741). — -STEN. klappersten. Hiärne 2Anl. 344 (1706). VetAH 1750, s. 149. Spalt K 2662 band 15, 1937 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se