| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KRAS kra4s, interj. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -et; pl. (i bet. II 2 b, †) =.
I. interj.; äv. i substantivisk anv. (jfr II).
1) (†) återgivande korpens läte. Golgatha .. / Ett rum .. / Där Korpars stränga Cras, och Ufvars läten hörs. Frese Pass. 108 (1728). Wallenberg (SVS) 1: 199 (1771).
2) återgivande det ljud som uppkommer, då ngt krossas l. sönderrives. Masten brast, det sade kras. Envallsson Niugg 36 (1784). Beckman SvSpr. 182 (1904).
II. sbst.
1) ljud som uppkommer, då ngt krossas l. sönderrives; krasande. Dalin Vitt. I. 2: 30 (1741). Hela servicen nedstöttes i golfvet. Vid kopparnes kras instörtade husmodren. Ahnfelt StudM 1: 205 (1857). Kraset af inslagna fönsterrutor. GHT 1898, nr 107 A, s. 2. Första stegets kras mot skaren. Hallström Skogsl. 169 (1904).
2) i förb. i kras, betecknande att ngt går l. gått sönder (eg. med ett krasande ljud); numera nästan bl. (vard.) i uttr. gå (ngn gg vara) l. slå i kras; äv. bildl. Lycka och Glaas, går snart i kraas. Grubb 472 (1665). Jag strödde mitt gull öfver städer och land, / Och slog min krona i kras. Geijer Skald. 8 (1811, 1835). Det .. var dåligt kalas, der ej något glas gick i kras. Lovén Folkl. 115 (1847). Urverket var i kras. Berger Katt 105 (1923). Orsaken till att hans äktenskap gått i kras. SvD(A) 1930, nr 208, s. 8. — särsk.
a) (†) i förb. med vissa andra verb. Deslikes blefwo .. tu af de Danskes skepp .. i kras sönderskutne. Tegel E14 87 (1612). Döden knoszar i kraas alt hwad här kraft har, och heelt är. Stiernhielm Herc. 69 (1658, 1668). Han kiörde Slädan i Kraas. BoupptSthm 1671, s. 703, Bil. De hölle det före hafwa fallet sönder i kraas. Hiärne 2Anl. 273 (1706). Jag bar en purpurrock, .. / Then ref jag tå i kras. Kolmodin QvSp. 1: 445 (1732).
b) (†) i uttr. (gå, slå osv.) i tusen kras, ”i tusen bitar”. Dahlstierna (SVS) 271 (c. 1696). Ett Böhmiskt glaas, / Som af then ringsta stööt går uti tusend kraas. Fånge 57 (c. 1710). Hon slog min pipa i tusen kras. Hofsten Barnh. 2: 19 (1885).
Spalt K 2662 band 15, 1937