| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KRASSLIG kras3lig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. KRASSLOT, adj.
1) (numera bl. ngt vard.) i fråga om hälsotillstånd: (lindrigt) sjuk; svag, klen. Verelius 124 (1681). Han hade warit af en mycken klen och kraszlig constitution. Block Progn. 65 (1708). Nu .. voro han til helsan rätt kraslug. SedolärMercur. 3: nr 20, s. 5 (1731). Mjöd är träffliga godt för kalla och krasliga magar. Nicander GSann. 127 (1767). DN(A) 1930, nr 45, s. 26. — jfr SMÅ-KRASSLIG.
2) (numera bl. i vissa trakter) om föremål (ss. byggnad, fartyg, åkdon, möbel o. d.): bofällig, skral; förr äv. om glas, is o. d.: skör, bräcklig; förr äv. om djur: skral. NoraskogArk. 4: 281 (1719). Gå på krasslig is. Tessin Bref 1: 193 (1752; bildl.). Kärran .. var krasslig. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 102. Krassliga fönsterrutor. MoB 10: 134 (1824). Krassliga mobilier. Ahnfelt StudM 2: 34 (1857). En krasslig skuta. Skottsberg Båtf. 356 (1909).
Spalt K 2668 band 15, 1937