Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KRATS krat4s, sbst.2, förr äv. KRASS, sbst.3, r. l. m. (RP 1: 137 (1629) osv.); best. -en; pl. -ar; äv. n. (BoupptSthm 16/6 1677, Dalin (1852)); best. -et; pl. = l. -er.
(i fackspr.) eg.: avfall som uppkommer vid kratsning; särsk. metall. oxider, slagg o. avfall av olika slag som kunna tillgodogöras för utvinnande av metallinnehållet; äv. tekn. avfall vid klädesruggning; ofta koll. (i sg. o. pl.). OxBr. 11: 211 (1626). 7 tunnor krattz. BtÅboH I. 13: 300 (1638; i bouppt. efter guldsmed). Krats .. är den kopparblandade orenlighet, hvilken, som et hvitt skum eller grädda, flyter på gårkopparen. Wallerius Min. 453 (1747). Då Gulldsmeders Krattser sammansmälltas. Rinman JärnH 519 (1782). Omsmältning af krats, som under garningar uppkommit. JernkA 1853, s. 278. LoW (1862; om avfall vid klädesruggning). Tennavfallet vid svarvningen, det s. k. krats. Löfgren TenngjH I. 1: 295 (1925).
-MÄSSING. (i sht förr) metall. utvunnen ur vask l. vaskmässing. Rinman 2: 135 (1789). Eneberg Karmarsch 2: 75 (1859). —
-SILKE. tekn. Det innersta lagret (av silkeskokongen lämnar) en sämre sort (silke), krats- eller ullsilke. Keyser Kemien 3: 60 (1876). —
-SMÄLTNING. metall. procedur varigm metall (koppar, guld, silver osv.) utvinnes ur krats. VetAH 1752, s. 260. Bergroth (1887). —
-UGN. metall. ugn vari krats smältes. BlBergshV 18: 141 (i handl. fr. 1687). AtlFinl. 23: 20 (1899). —
-VASKARE. (förr) person som utvinner metall ur krats. BoupptSthm 1674, s. 1167 b. Olán Jud. 62 (i handl. fr. 1807). År 1634 .. nämnas vid Säter hafva varit .. 2 kratsvaskare. Fatab. 1916, s. 2. —
Spalt K 2670 band 15, 1937