| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KRAX krak4s, n.; best. -et; pl. =.
kraxande.
1) motsv. KRAXA 1. Öman LyrBl. 1: 151 (1857). Trutars och grisslors krax och skrik. Strindberg Hafsb. 89 (1890). Öfver fälten ljuda .. kråkornas krax. TurÅ 1897, s. 105. Strix 1917, nr 14, s. 6. jfr KRÅK-KRAX.
2) motsv. KRAXA 2. Han vågade bryta av de andras hemska avrättningsstämning med ett kluckande litet krax. Koch Timmerd. 244 (1913). jfr OLYCKS-KRAX.
Spalt K 2679 band 15, 1937