Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRESTOMATI kräs1tωmati4 l. -to- l. -tå-, l. 01—, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet chr-. kresto- (chresto-) 1807 osv. kristo- (christo-) 1853—1885)
Etymologi
[jfr t. chrestomathie, eng. chrestomathy, fr. chrestomathie; av gr. χρηστομάϑεια, inhämtande av det för en vetenskap nödvändiga, i pl.: utdrag av det bästa l. mest användbara i författares skrifter, av χρηστός, nyttig, o. μανϑάνειν, lära sig]
(i sht i fråga om ä. förh.) (för undervisningssyfte använd läsebok innehållande) utdrag ur en l. flera (i sht klassiska l. utländska) författares (prosa)skrifter; jfr ANTOLOGI. Broocman TyUnd. 1: 113 (1807). (Då lärjungen) Kan ur gifna Chrestomatier öfversätta Fransysk och Tysk Prosa. FörslSkolordn. 1817, s. 12. I grekiskan lästes Dahls grammatika och krestomati (på 1820-talet i Västerås trivialskola). Svedelius Lif 64 (1887).
Avledn. (†): KRESTOMATISK, adj. [jfr eng. chrestomathic] som utgöres av krestomati(er); äv. i överförd anv., om undervisning: som bedrives med hjälp av krestomati(er). SvLitTidn. 1814, sp. 480. Därs. 1818, sp. 578 (om undervisning).

 

Spalt K 2704 band 15, 1937

Webbansvarig