| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRING, prep. o. adv. ssgr (Anm. 1:o Ss. förled i ssgr förekommer ordet numera företrädesvis i formen kring-. Formen omkring-, som tidigare var ganska vanlig, användes numera nästan bl. ngn gg i bet. II 1 o. II 5 b i (förb. med) p. pr. av vissa intransitiva verb (se -BOENDE, -KRYPA, -LIGGANDE, -SIMMA, -SITTANDE, -STÅ). I ä. tid användes äv. formen ikring-. 2:o I fråga om vbalssgrnas o. de olika vbalformernas bruklighet gäller i huvudsak detsamma som anförts under BORT ssgr (se anm. sp. B 3992), FRAM ssgr (se anm. sp. F 1291) o. GENOM ssgr (se anm. sp. G 243)):
(II 1) -BELÄGEN. (numera knappast br.) belägen i det (närmast) omgivande området. At Vesterås .. kan betjena kringbelägne orter med både slitande och tärande vahror. Hülphers SvStäd. 1: 6 (1778). Leopold 2: 384 (1815). —
(I 1) -BINDA, v., -ning. (kring- 1640 osv. omkring- 1640) [jfr fsv. kringum binda] ombinda (ngt med ngt). Linc. Ccc 3 a (1640). På skjuten hare bör nosen afskäras eller kringbindas. SvFmT 10: 168 (1898). —
(II 5 b slutet) -BJUDA, -ning. (gå omkring o.) servera den ene efter den andre (ngt), bjuda omkring (ngt). Atterbom LÖ 2: 295 (1827). Klockan åtta kringbjöds te med dopp. Hedin Pol 2: 525 (1911). —
-BLÅSA, v., -ning. (kring- 1728 osv. omkring- 1640)
1) [fsv. umkringblasa] (numera bl. tillf.) till I 1: blåsa (häftigt) rundt om (ngn l. ngt); i sht i p. pf. Linc. (1640; under circumflo). Cavallin 1: 207 (1885).
2) till II 5 b: gm vinden föras hit o. dit; i sht i p. pr. Fröspridning .. sker äfven genom på marken kringblåsande blad. 2NF 17: 1006 (1912).
3) till II 5 b slutet; om vind o. d.: utströ (ngt) hit o. dit; förr äv. bildl.: utbreda l. sprida (ngt över ett område); numera nästan bl. i pass. (särsk. i p. pf.). Lundberg Paulson Erasmus 93 (1728). (Den s. k. upplysningen) kringblåstes i klingande, rhetoriska fraser öfver hela Europa. Polyfem II. 1—2: 3 (1810). Kringblåsta sopor. Östergren (1930); möjl. till 2. —
(II 1) -BOENDE, p. adj. (kring- 1628 osv. omkring- 1747—1926) som bor (närmast) omkring l. i det (närmast) omgivande området; med pluralt l. koll. huvudord; äv. i substantivisk anv. Kringboende Folcks vppehälle. L. Paulinus Gothus MonPac. 745 (1628). Fornv. 1926, s. 30. —
(I 1, II 1) -BYGGA. (kring- 1676 osv. omkring- 1847—1918)
1) [fsv. umkringbyggia] uppföra byggnader rundt omkring (ngt); kringgärda (ngt) med byggnader; förse (ngt) med en byggd (timrad, murad) omfattning, bygga omkring (ngt); i sht i p. pf. BtVLand 2: 30 (1760). Fönster och dörrar vetta inåt den kringbyggda gårdsplanen. Karlin KultHM 14 (1888). Så blevo också Roms kullar kringbyggda med byggnader med ett eller två rums djup. OoB 1930, s. 182.
2) (i vissa trakter) i p. pf., om byggnadskomplex (särsk. visst slag av bondgård): som är byggt så att det bildar en sluten figur (en fyrkant) omgivande en gårdsplan. Theras (dvs. skåningarnas) gårder äro fyrkantige och kringbygde lijka som wijda herregårder. Bolinus Dagb. 71 (1676). Kringbyggd gård härjad av brand. DN(A) 1933, nr 99, s. 5 (rubrik). —
(I 1, II I) -BYGGNAD. (kring- 1760 osv. omkring- 1747) (i fackspr., numera föga br.) byggnad som byggts så att den omsluter en annan; byggd l. murad omfattning om ngt; stundom koll.: byggnader omkring. (Offentliga byggnader) skola vara bättre bygde än andre, vara belägne på uphögde platser, stå frie för all omkringbygnad. Berch Hush. 120 (1747). En vattenbehållare af plank med frostfri kringbyggnad under tak af bräder. PT 1910, nr 91 B, s. 3. —
(I 1) -BÄDDA, v., -ning. (kring- 1795 osv. omkring- 1843) stoppa om (ngn l. ngt) med kuddar o. d.; äv. oeg. o. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.); jfr BÄDDA OMKRING. Midt öfver .. (mörsarens kammare) lägges den med sand fylde .. Granaten, som med fin sållad sand kringbäddas. Törngren Artill. 3: 24 (1795). Benedictsson Folkl. 162 (1884, 1887; bildl.). —
(II 5 b (slutet)) -BÄRA, v., -ing, -ning; -are (tillf., NF 1: 726 (1876; bildl.)). (kring- 1635 osv. omkring- 1635—1836) bärande föra omkring (ngt), bära omkring; särsk. med avs. på ngt som utdelas (distribueras, serveras) l. försäljes l. visas o. d.; äv. oeg. o. bildl.: sprida; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. Schroderus Os. III. 1: 335 (1635). Denna beskyllning, är den ej en ibland de hundrade, .. hvilka lättsinnigheten gladde sig att upphämta och kringbära. Leopold 5: 338 (c. 1804). Oberoende av vanlig ordning för (post)-försändelsers kringbäring. AlmfA 1916, s. 222. —
-DANSA, v., -ning (Hubendick, Landsm.). (kring- 1806—1911. omkring- 1862)
1) (numera föga br.) till I 1: dansa rundt omkring (ngn); äv. oeg. o. bildl. Dig blottade flickor kringdansa. Livijn 1: 104 (1806). Fahlcrantz 7: 216 (1866; bildl.).
2) till II 2 a, 5 b: dansa (med varandra) ett l. flera varv l. av o. an (hit o. dit), dansa omkring; numera företrädesvis (med prägel av fackspr.) ss. vbalsbst. Såg du dem (dvs. Frithiof o. Ingeborg) i månens sken / kringdansa under lummig gren. Tegnér (WB) 5: 6 (1822). Sålunda sker (i tvåmanspolska) kringdansning, derpå kringsvängning hvar för sig med klappning i händerna samt åter kringdansning. Hubendick FlickLek. 119 (1879). Landsm. 1911, s. 745 (: kringdansning). —
(II 5 b slutet) -DELA, -ning.
1) (numera mindre br.) utdela (ngt) bland ett antal personer, utportionera, distribuera (se d. o. 1), dela omkring. CAlströmer (1762) hos Linné Bref I. 3: 55. Därefter (dvs. efter en bön) kringdelades åt de församlade brödet och vinet. Rydberg KultFörel. 2: 216 (1885).
2) (†) sprida, utbreda; fördela l. uppdela (ngt på ngt); äv. oeg. o. bildl.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Brask Pufendorf Hist. 172 (1680). Vidt kringdelade Hjelten sin håg åt skillda bekymmer. Adlerbeth Æn. 128 (1804). 1/4 gran guldsalt .. som .. (patienten) med sitt finger kringdelade på tungan och i gomen. VetAH 1813, s. 266. särsk. refl.: utbreda sig, sprida sig. 2SAH 19: 109 (1837; om missnöje). —
(I 1) -DIKA, -ning. (i fackspr.) gräva diken rundt omkring (ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. RelCur. 133 (1682). Då plassen är nog lågländt, kan han kringdikas. Dahlman Humleg. 27 (1748). SkogsvT 1907, s. 253 (: kringdikning). —
-DRAGA, v., -ning. (kring- 1775 osv. omkring- 1541—1788)
1) till I 1: draga (ngt) rundt omkring (ngt annat); äv. i uttr. kringdraga (ngt) med (en omfattning); numera nästan bl. i pass. (särsk. i p. pf.). HSH 6: 151 (1658; i förb. med prep. med). Om en blodpropp eller kringdragen tråd hämmat cirkulationen i ljumskens stora pulsåder, kan (osv.). PT 1912, nr 291 A, s. 2.
2) till II 2 a: (gm dragning) bringa (hjul l. vev o. d.) att gå rundt (rotera); i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. Björnståhl Resa 2: 183 (1775). Vintertid måste stor försiktighet iakttagas vid kringdragningen af vefven (dvs. bilens igångsättningsvev). Nerén HbAut. 1: 82 (1911).
3) till II 5 b.
a) tr.: draga l. släpa (ngt) från ställe till ställe l. hit o. dit; numera nästan bl. i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. På .. Skottkärror .. kringdragas äfven varor. Thunberg Resa 1: 13 (1788). LoW (1862).
b) (numera föga br.) intr.: färdas omkring, draga omkring; äv. med innehållsobj. Som the omkring draghet hadhe siw dags resor (osv.). 2Kon. 3: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: färdats). —
-DRIVA, v., -eri (tillf., Borg InstDöfst. 5 (1854; i bet. 2 b)), -ning; -are (tillf., Rydberg Vap. 42 (1891; i bet. 2 b)). (kring- 1639 osv. omkring- 1635—1870)
1) till II 2 a.
a) tr.: driva (ngt) så att det går rundt l. roterar; numera i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. Kraft som kringdrifver ett hjul. Weste FörslSAOB (1823). Grafström Kond. 118 (1892).
b) (†) intr.: gå rundt, rotera. Den andra (patienten) hade i en väderqvarn mellan kringdrifvande sten och karet kommit til skada. Acrel Chir. 351 (1759).
2) till II 5 b.
a) tr.: driva (ngn l. ngt) från punkt till punkt l. från ställe till ställe o. dyl. l. hit o. dit l. av o. an, driva omkring (ngn l. ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. Serenius EngÅkerm. 252 (1727). Det haf, på hvilket du kringdrifves, är .. aldrig större, än att du .. kan se stranden. Wikner Pred. 224 (1877). jfr (†): (Kättaren) Cerinthus (lärde), omkring drijfwin (dvs. styrd l. ledd) vtaff en Swärmande, at Jesus skulle omsidher vthi then allmenlighe the dödas Vpståndelse vpstå. Schroderus Os. 1: 88 (1635).
b) intr.: driva från plats till plats l. hit o. dit, driva omkring; i sht i p. pr. o. ss. vbalsbst. Schroderus Comenius 31 (1639). Ett par karlar .. hade varit ute på sjön för att bärga kringdrivande gods. Lagerlöf Holg. 2: 177 (1907).
Spalt K 2781 band 15, 1938