Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRINGEL- kriŋ3el~, förr äv. KRINKEL-.
i ssgr, för att beteckna ngt ss. ringformigt l. böjt l. snirklat l. rundt o. dyl. l. ss. rörande sig i cirkel l. hit o. dit o. d.
-DRAG. (†) krumelur, snirkel. Långt namn, det han ock med femtio kringeldrag utritar. Dalin Arg. 2: 68 (1734, 1754). —
-DRIVARE. [jfr fsv. kringildriver] (†) person som driver omkring, lösdrivare. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 344 (1868; i fråga om ä. förh.). —
-KROKAR, pl. [jfr d. kringelkrog, krinkelkrog] (vard.) böjningar, snirklar, slingringar; äv. bildl.: omsvep, krumbukter o. d. Wingård Minn. 3: 176 (1846). Nej bror, inga krinkelkrokar, sade Rectorn. Wetterbergh Penning. 98 (1847). Landsvägen .. går i bukter och kringelkrokar. Jensen Hudson PurpL 89 (1924). Anm. I samma bet. förekommer i vard. spr. kringelikrokar, pl. Knorring Illus. 146 (1836). Vikten av att .. myndigheterna icke fortsatte på slingerbultarnas och kringelikrokarnas väg. SocDem(A) 1925, nr 45, s. 1. —
-ÄCKOR, pl. (†) rundfärder, (onödiga) färder hit o. dit. Rydelius Vitt. 92 (1707; rättat efter hskr.). Utmatta Hästen i de onödiga kringeläcker, som (osv.). Dalin Vitt. II. 6: 117 (1740).
Spalt K 2784 band 15, 1938