Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRISTALLO- kris1talo- l. -alå-, l. -alω-, l. 010—, l., framför obetonad stavelse, 101—.
Ordformer
(förr äv. skrivet chr- l. cr-. kristallo- (chr-, cr-) 1817 osv. krystallo- (cr-) 1772—1825)
Etymologi
[jfr t. kristallo-, eng. crystallo-, fr. cristallo-; gr.-lat. ssgsform till KRISTALL]
(i fackspr.) i ssgr: som har samband med l. avseende på kristaller.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]: KRISTALLO-FYSIK10104 l. 01004. fys. lära(n) om kristallers fysiska egenskaper. Ekbohrn (1904). 2NF (1911). —
-GRAF1004 l. 0104. person som ägnar sig åt studiet av kristallernas byggnad. Berzelius Brev 11: 21 (1818). Lindström Kobell 3 (1862). —
-GRAFI10104 l. 01004. lära(n) l. vetenskap(en) om kristallerna(s byggnad). Linné Bref I. 2: 338 (1772). Undervisningen i mineralogi och kristallografi. BtRiksdP 1891, 8Hufvudtit. s. 4. —
-GRAFISK10040 l. 01040. adj. till -GRAF o. -GRAFI. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 197. Kristallografiska och petrografiska undersökningar. BtRiksdP 1891, 8Hufvudtit. s. 6. —
-KEMI10104 l. 01004. kem. lära(n) om kristallers kemiska egenskaper. Ekbohrn (1904). 2NF (1911). —
-MANTIK10104 l. 01004. kristallskådning. 2NF 17: 829 (1912).

 

Spalt K 2828 band 15, 1938

Webbansvarig