| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRITERIUM krite4rium, äv. 0302 (kritériumm Dalin), n.; best. -iet; pl. -ier; förr äv. KRITERIE, r.; best. -ien; pl. -ier.
1) den bestämning till l. egenskap hos ngt som tjänar ss. grundval för dess bedömande l. prövning; prövningsmedel, (avgörande) kännemärke l. kännetecken; indicium. LittT 1795, s. 71. De (finska) qväden, hvilka enligt alla inre criterier äro de äldsta. SvLitTidn. 1819, sp. 804. Hövlighet, utan fjäsk .. är kriteriet på god uppfostran. SvD(A) 1932, nr 210, s. 6. Det yttre kriterium på häradernas äganderätt, som uppbärandet av avgälderna innebar. Minnesskr1734-Lag 2: 398 (1934). särsk. filos. det kännemärke på en föreställning l. ett omdöme enligt vilket dess sanning l. falskhet kan avgöras, sanningskriterium. Tuderus Kiesewetter Log. 155 (1806). Wikner Tank. 231 (1872). jfr SANNINGS-KRITERIUM.
2) [sannol. efter motsv. anv. i d.] ridk. viss försökslöpning som närmast är avsedd för prövning av de tvååriga hästarnas utsikter i den året därpå följande ”derbylöpningen”. NDA 1892, nr 160, s. 3 (i fråga om danska förh.). När vårt första ”kriterium” reds. SD(A) 1918, nr 171, s. 3 (rubrik).
Spalt K 2848 band 15, 1938