Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRITTEL krit3el2, r. l. m.; best. -n; pl. krittlar.
Ordformer
(kretl- c. 1550 (: kretlört)—1863 (: kretlar, pl.). krettel 1652—1926 (: krettlar, pl.). kritel 1805—1865. krittel (-il) 1763 osv.)
Etymologi
[sv. dial. krittel, kritsil, krissel, krettel, kressel, kretel; sidoform till kirtil (se KÖRTEL)]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) körtel.
a) hos människa; i sht om uppsvälld (o. ömmande) körtel, körtelsvulst. Hårda knölar eller kretlar vthi halsen. Linc (1640; under adenes). Linné DelNat. 26 (1773). Linder Regl. 206 (1886). särsk.
α) (†) om venerisk böld (bubon). Möller (1790, 1807).
β) (†) sjukdom med (starkt) uppsvällda (o. bulnade) (lymf)körtlar ss. symtom; skrofler; struma. Nordforss (1805). Thomée Blanc 1: 267 (1865). Larsen (1865).
b) hos djur. IErici Colerus 2: 10 (c. 1645). Vid ox- eller svinslagt rensas talg eller ister väl fritt från kretlar och dylikt. Zetterstrand Kokb. 24 (1863). Suneson GGrund 78 (1926).
Ssgr (†): KRITTEL-LAV. bot. laven Pertusaria dealbata (Ach.) Nyl. (vars frukter bilda stora, oregelbundna vårtor). Acharius Lich. 29 (1798). —
-ÖRT. (kretl-) växten Scrophularia nodosa Lin. (med knölformigt förtjockade ledstycken på den underjordiska stammen, vilka förr användes mot svulster o. d.), flenört. 2LinkBiblH 4: 81 (c. 1550).

 

Spalt K 2855 band 15, 1938

Webbansvarig