Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KROMATIK krom1ati4k l. krå1-, äv. krω1-, r.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet chrom-)
Etymologi
[jfr t. chromatik, fr. chromatique, ä. eng. chromatic, eng. chromatics; till lat. chromaticus, gr. χρωματικός, eg.: som har avseende på färg (jfr gr. χρωματικὴ μουσική, ”kromatisk musik”), till gr. χρῶμα (gen. χρώματος), färg (se KROM, sbst.1). Den överförda anv. om musik är den vanligaste redan i gr.]
1) (†) konst. färglära; konsten att blanda färgerna. ConvLex. (1821). Dalin (1851).
2) mus. (ymnigt) användande av kromatiska tonföljder. Jag fylla skall dit häpna öra / Med contra-punct och cromatik. Nordforss Theaterdir. 77 (1799). Jeanson (o. Rabe) 2: 331 (1931).

 

Spalt K 2884 band 15, 1938

Webbansvarig