Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRONIK kroni4k l. -ån- l. -ωn-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet c(h)r-)
Etymologi
[jfr d. kronik, t. chronik, fr. chronique; av lat. chronica, n. pl., av gr. χρονικά, n. pl. av χρονικός (se KRONISK). — Jfr KRONIKÖR, KRONISK, KRONO-, KRÖNIKA]
(numera knappast br.) i tidsföljd anordnad, historisk framställning, krönika; jfr ANNALER a. Hamb. (1700: croniker, pl.). AJourn. 1815, nr 181, s. 4. SvBL 3: 156 (1860). LoW (1889). — särsk. [efter fr. chronique scandaleuse] (†) i uttr. skandalös kronik, skandalkrönika. Zeipel Set. 1—2: 322 (1847).
Ssgr (numera knappast br.): KRONIK-FÖRFATTARE. Hwasser VSkr. 2: 319 (1851). —
-SKRIVNING. Reuterdahl InlTheol. 288 (1837).

 

Spalt K 2917 band 15, 1938

Webbansvarig