Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRONIKÖR kron1ikö4r l. -å1n-, stundom -ω1n-, l. -œ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. kronikør; av fr. chroniqueur, avledn. av chronique (se KRONIK). — Jfr KRÖNIKÖR]
(numera föga br.) krönikör; särsk. om tidningsman som skriver krönikor; äv.: annalist. SöndN 1870, s. 70. Strindberg NRik. 145 (1882). Schybergson FinlH 1: 9 (1887; om annalist). Auerbach (1911).

 

Spalt K 2917 band 15, 1938

Webbansvarig