Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRUMSEN krum3sen2, adj. -set; -sne, -sna; -snare.
Etymologi
[sv. dial. krumsen; möjl. till stammen i KRUMPEN l. avledn. av KRUM, adj. (jfr sv. dial. krummen, förkrympt)]
(i vissa trakter) stel o. förkrympt (t. ex. av köld o. väta); äv. bildl.; jfr KRUM, adj. 2. Leopold 6: 287 (1798; bildl.). (Hon) värmde krukan och de krumsna fingrarna. Suneson GGrund 27 (1926). När Ni känner Eder krumsen, när Reumatismen plågar, då bör Ni (osv.). Upsala(A) 1926, nr 281, s. 6 (i annons).

 

Spalt K 2958 band 15, 1938

Webbansvarig