Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRUPPA krup3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. KRUPP, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(crouppa 1818. krupp 1809. kruppa 1802 osv.)
Etymologi
[av t. kruppe, av fr. croupe, av ett germ. kruppa (varav t. kropf). — Jfr KRUPIÉ, KRUPONG, KRUPPAD]
veter. = KORS I 5 b. Bure Häst. 6 (1802). Juhlin-Dannfelt 220 (1886). Hamilton Hundras. 92 (1900).
Ssgr (veter.): A: KRUPP-HÄVNING. (†) Krupphäfning är ett svårbotligt tillfälle, visande sig hos ett färre antal hästar med ett lyftande af bakdelen .. två, tre gånger i rad, hvart 10:de, 50:de steg, utan att hästen stadnar. KrigVAT 1839, s. 295. —
-MUSKULATUR. Bohm Husdj. 90 (1902). —
-VALV. (krupp- 1825 osv. kruppe- 1802—1821) (†) Ofvantil (på hästens kruppa) är Höfte- eller Kruppe-Hvalfvet. Bure Häst. 6 (1802).
B (†): KRUPPE-VALV, se A.

 

Spalt K 2959 band 15, 1938

Webbansvarig