KRYLLA kryl3a2, v.2 -ade ((†) pr. ind. sg. pass. -es Kolmodin). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. krylla; jfr t. krüllen; till stammen i KRULLA]
Särsk. förb.: KRYLLA UPP. (†) i pass. med intr. bet.: (skjuta upp l. fram o. därvid) krulla sig l. krusa sig. Lucidor (SVS) 447 (1674; om bönväxt). Hur håret krylles vp! Kolmodin QvSp. 1: 116 (1732).
Avledn.: KRYLLIG, adj.2, förr äv. KRYLLOT, adj. (-ig 1808. -et 1691. -ot 1604) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) krullig, krusig. Bettre är snell tungo, än kryllot håår. SvOrds. A 3 b (1604). LdVSkr. 1808, s. 183.
Spalt K 2998 band 15, 1938
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se