| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRYPIN krypin4, n.; best. -innet (-inet SD(A) 1915, nr 338 B, s. 2 (: varmbadskrypinet), Folcke UpsVår 24 (1916); -in’et Hedberg JUlfstj. 30 (1907); -innet GHT 1898, nr 287 C, s. 4, UNT(A) 1937, nr 63, s. 1); pl. =, enst. -inner (Diktonius Onn. 31 (1925: småstadskrypiner)).
(i sht vard.) ställe (hål, vrå osv.) där man kan krypa in o. gömma sig l. finna tillflykt, kryphål, gömställe, tillflyktsort; särsk. om litet o. trångt rum l. liten o. trång (tarvlig) bostad; hål, näste; kyffe. 2:ne små, men snygga krypin med tapeter, säng, sängkläder (m. m.). Tersmeden Mem. 5: 10 (1769). Jag fann .. äfven stallrum för hästarne och krypin för min betjening. Lundgren MålAnt. 2: 195 (1872). En liten kajutpojke .. sof i ett krypin på däck nära matsalongen. Lagerlöf Jerus. 1: 201 (1901). (Rosenstararna) häcka i stenmurar, stenhögar, stenbrott, stenbroar och alla möjliga dylika ställen där det kan finnas några hål eller krypin. FoFl. 1935, s. 213. — jfr MULLVADS-, SMÅSTADS-KRYPIN m. fl. — särsk. (†) om krog, ”kroghål”. Dalin (1852). jfr (ss. namn på krog): Krögarn på Sodom och Krögarn på Kryp-in. Bellman (SVS) 1: 115 (c. 1775, 1790).
Spalt K 3015 band 15, 1938