Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄKLING krä3kliŋ2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kräckl- 1843. kräkl- 1755 osv.)
Etymologi
[jfr d. krækling, nor. krekling; till KRÅKA, sbst.]
bot. växten Empetrum nigrum Lin., kråkris; äv.: kråkbär. Linné Fl. nr 904 (1755; fr. Västergötl.). Nyman VäxtNatH 2: 175 (1868; om bären).

 

Spalt K 3060 band 15, 1938

Webbansvarig