Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄSEN krä3sen2, adj. -set; -sne, -sna; -snare. adv. KRÄSET.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. kræsen, nisl. kræsinn; till KRÅS, sbst.1; i senare tid torde ordet delvis bero på inflytande från danskan]
1) (†) = KRÄSLIG 1 (se KRÄSENHET 1).
2) som är granntyckt o. nogräknad i fråga om mat (o. dryck), som blott tycker om mat tillagad på visst sätt l. vissa slags rätter o. d., grätten. Lidforss DQ 1: 66 (1888). De, som äro så föga kräsna, att de supa denaturerad sprit. NDA 1913, nr 301, s. 1. Hammarström Sportfiske 101 (1925; om fisk).
3) som ställer stora anspråk på ngt o. är svår att tillfredsställa (då det gäller att välja l. erkänna ngt), nogräknad o. kritisk, granntyckt, ömtålig, kinkig; om sak: som röjer l. uttrycker dylik egenskap; stundom med prep. på. Jagh hafwer något hördt och mycket mera läsit / Om Baden vthi Rom, tå thet war rikt och kräsit. Spegel ÖPar. 40 (1705). (Diktaren) är inte kräsen i ordvalet. Lundegård Prom. 2: 94 (1893). Hon (var) kräsen på folk. Hellberg FrödingM 49 (1925). Wiens kräsna musikkritik. SvD(A) 1930, nr 241, s. 9. Folk med kräsen smak. Därs. 1934, nr 25, s. 10.
Avledn.: KRÄSENHET, r. l. f.
1) (†) till 1: kräslighet, läckerhet. Tiderus GrLat. 50 (1626).
2) till 2. Frosseri och kräsenhet. STSD 1934, nr 87, s. 6.
3) till 3. Wexell Rol. 67 (1755). Bilder ur den enkla verkligheten .., med en idealisering som endast ligger i konstmedlens stränga kräsenhet och uppfattningens förandligande. 3SAH 24: 485 (1910). SvD(A) 1934, nr 265, s. 18.

 

Spalt K 3078 band 15, 1938

Webbansvarig