Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÖTE, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[av t. kröte, av ovisst urspr.]
(†)
1) padda; i ssgn KRÖT-STEN.
2) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr FROSK, sbst.2] = FROSK, sbst.2 IErici Colerus 2: 254 (c. 1645). Weste FörslSAOB (1823).
Ssg (†): A: (1) KRÖT-STEN. (kröt- 1669. kröten- 1633—1667) [efter t. krötenstein] paddsten, grodsten. BtÅboH I. 6: 225 (1633). Ring med Jnfattat Krötsteen. BoupptSthm 1669, s. 680.
B [efter t. kröten-]: KRÖTEN-STEN, se A.

 

Spalt K 3103 band 15, 1938

Webbansvarig