Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUKUMER, r. l. m. l. f.; best. -n (Bliberg Acerra 598 (1737)); pl. = (Berchelt PestOrs. H 2 b (1589), Serenius Kkkk 3 b (1757)) l. -er (4Mos. 11: 5 (Bib. 1541)) l. -s (Salé 63 (1664)) l. kukumbrer (Salé 62 (1664)).
Ordformer
(äv. skrivet cucu-. kukumer 1541—1757. kukumbrer, pl. 1664. curkume(r)- 1698 (: Curkumeroot)—1739 (: Curcumer-Rot))
Etymologi
[jfr t. kukumer, eng. cucumber, fr. concombre; av lat. cucumis (gen. -eris), gurka]
(†)
1) frukt av växten Cucumis sativus Lin., gurka (se d. o. 1). 4Mos. 11: 5 (Bib. 1541). Bliberg Acerra 598 (1737).
2) (frukt av) växten Ecballium Elaterium (Lin.) Rich., springgurka; särsk. i uttr. vild kukumer. BOlavi A 6 b (1578). Serenius Kkkk 3 b (1757).
Ssgr (†): (2) KUKUMER-ROT. ApotT 1698, s. 62. Därs. 1739, s. 60. särsk. i uttr. vild kukumerrot. Hoorn Jordg. 2: 98 (1723). —
(2) -SAFT. i uttr. vild kukumersaft. ApotT 1698, s. 21. Därs. 1739, s. 22.

 

Spalt K 3121 band 15, 1938

Webbansvarig