Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULERA kule4ra l. kɯ- (äv. uttalat med franskt ou- ljud), i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(äv. skrivet cou-)
Etymologi
[av fr. couler, sila, glida, av lat. colare, sila. — Jfr KULÉ, KULISS]
fäkt. glida (se d. o. 1 d). Balck Idr. 3: 506 (1888). Hellsten Florettf. 104 (1922).

 

Spalt K 3134 band 15, 1938

Webbansvarig