| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KULPERA, v.; p. pf. -et.
(†) klandra; äv. i uttr. kulpera på ngn, anmärka på ngn. Sädan blef han något culperet för thedh han hade emot H. K. M:tz hånom gifne fullmacht i otijdh resigneret sin tjänst. RP 2: 183 (1632). At Jag .. formodar, ingen skall hafua något i framtijden på honom at Culpera. VDAkt. 1663, nr 271.
Spalt K 3159 band 15, 1938