| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KULÖR kulö4r l. kɯ-, l. -œ4r, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) (slag av) färg (se FÄRG, sbst.1 1), färgskiftning, färgton; särsk. om färg(skiftning) ss. en egenskap hos (ytan av) ett föremål; ofta (särsk. färg.) med uteslutande av svart o. vitt (stundom av alla mörka färger); förr möjl. äv.: glans. Armeband, / Som med sin coleur stå prächtigdt an. Visb. 1: 327 (c. 1620). Colleuren på hestarne. KKD 1: 131 (1708). 1 Täcke med Siden i flere Coleurer. BoupptVäxjö 1843. Hon älskade vita kläder .. men kände .. avsky för starka, heta kulörer. Siwertz JoDr. 82 (1928). — särsk.
a) i oeg. o. bildl. anv.; ofta: sätt varpå ngt är beskaffat l. ter sig för uppfattningen, (egendomlig) karaktär, nyans, schattering, prägel (av ngt); äv.: festivitas, ”glans”. Våra tankar ha så många kulörer. Hagberg Shaksp. 1: 159 (1847). Den svenska vardagens kulör av godmodig trevnad. SvLittH 2: 269 (1919). Han måste ha dem (dvs. sina fantasier) för att sätta kulör på sin trista tillvaro. DN(A) 1932, nr 261, s. 1. — särsk.
α) (ngt vard.) om politisk färg o. d. (Det) lyckades .. Lars Hierta .. att stämma .. ledamöterne af alla kulörer till känslofullhet. Liljecrona RiksdKul. 386 (1840). Socialister av alla kulörer. SvD(B) 1938, nr 112, s. 8.
β) (numera mindre br.) spelt. om färg (trumffärg) i kortspel. ReglKortsp. 2: 11 (1809). BonnierKL (1925).
b) om ansiktsfärg l. hudfärg; i pl. ofta liktydigt med: (människo)raser. Palmchron SundhSp. 386 (1642). Så fyllig som rosen Mormessa är, / Och samma kulör hon på kinden bär. Braun Dikt. 1: 92 (1837). Fast jag har tosats med flickor av alla kulörer. Engström 12Bok 154 (1919). Främst stoltserar i skaran en direktör — / prasslande sedlar, damasker och hög kulör. Fogelqvist Minn. 211 (1930).
c) (†) i ssgr: färgad (i olika färger), kulört. Anm. I denna bet. har ordet äv., trol. gm subtraktion från hithörande grupp av ssgr, användts ss. (oböjligt) adj., t. ex.: Colör Liffergat Cläde. KlädkamRSthm 1618 A, s. 7 a. Colör Slätt Samet. Därs. 1632 A, s. 4 a. Ofta är det svårt att avgöra, huruvida ordet i ett visst fall tjänstgör ss. ssgsled l. ss. självständigt adj., t. ex.: 6 maskeradz-tröijer af colör lekatur. 2Saml. 10: 10 (1637). Allehanda colör sammet. ASScF 18: 498 (1642). Ett par swarta .. och ett par coleur Sillkes wantar. BoupptRasbo 1706.
2) (numera mindre br.; se dock a o. b) ämne (lösning) som användes för färgning l. målning, färg (se FÄRG, sbst.1 2). Böttiger Drottnh. 17 (cit. fr. 1700). — jfr SKINN-KULÖR. — särsk.
a) (fullt br.) tekn. viss sort smalt (till färgning av glas o. d.). JernkA 1849, s. 228. UB 4: 171 (1873).
b) (i fackspr., fullt br.) brunfärgat (stundom med sprit försatt) preparat (vanl. i vätskeform) av bränt l. smält l. kokat socker (särsk. rörsocker l. druvsocker) l. av sirap vilket användes till färgsättning av öl, brännvin o. d. samt, inom hushållet, av såser, soppor m. m.; jfr SOJA, VIN-TINKTUR. Nyblæus Pharm. 206 (1846). SvUppslB (1933). — jfr BIR-, ROM-, SOCKER-, ÖL-KULÖR.
(1 c med anm.) -SILKE. (†) färgat silke, kulört silke. TullbSthm 20/5 1581. 15 1/2 skålpund Coleur silke. BoupptSthm 1673, s. 732 b (möjl. två ord).
Anm. Efter ä. fr. couleur de roy o. ä. eng. colour-de-roy, eg.: konungens färg, förekom i ä. tid uttr. color de Roj (colorderåj, kolorderoi, colordereij), koller de roije, ett slags tyg, vilket uttr. stundom (trol. med orätt) uppfattats ss. utgångspunkt för tygnamnet KORDEROJ. Forssell Hist. II. 1: 13 (cit. fr. c. 1560: Color de Roj). TullbSthm 8/5 1566 (: Koller de roije). På nedan anförda ställen föreligga sannol. olika förvanskningar av detta uttr.: Kollerdh rödh. TullbSthm 3/9 1561. Kolerde. Därs. 21/5 1562. Kordher. Därs. 8/7 1580.
Spalt K 3185 band 15, 1938