Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KULÖRT kulœ4rt l. kɯ-, adj. -are (gradf. dock föga br., Östergren (1931; anfört ss. sällsynt form)); n. o. adv. =; förr äv. KULÖRD (coulö´rd (ö långt) Weste), adj., enst. äv. KOLÖRAD, p. adj.
1) som har (färgats i) en annan färg än vitt l. svart (stundom äv. än mörkblått o. d.) l. grått; livligt o. starkt färgad (ofta i flera olika färger); särsk. om tyger, klädesplagg, glas, papper o. d. Colört (silkesnören) .. Svart dito. OxBr. 11: 765 (1640). Coleurda liberier. LinkStiftsbibl. Brev 30/12 1717. Couleurt papper. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 28. Kulörta skjortor. Sömnadsb. 353 (1915). Kulört lykta .. i ballongform. KatalÅhlénHolm 91: 225 (1926). Blå eller kulörta kostymer. DN(B) 1937, nr 126, s. 5. — särsk. närmande sig l. övergående i bet.: i vars namn ingår en färgbenämning; numera bl. (tillf.) om diplomatisk aktsamling med namnet ”blå bok”, ”grön bok” o. d. Ha vi ej nog utaf kulörta krämpor, / Af gulsot, rödsot, blåsot, svartsjuka. Fahlcrantz 2: 132 (1826, 1864). Det nya Österrikes röda bok kastar ljus över många dunkla punkter i de kulörta böckernas rad. GbgMP 1919, nr 219, s. 5.
2) [efter eng. coloured] (numera bl. vard.) om person, ras o. d.: icke ”vit”, ”färgad”; äv. i substantivisk anv.; jfr KOLORERA 1 c β. De hvita fruntimmernas fördom emot de Couleurta. Bergius Vestind. 27 (1819). Hans kulörta majestät. Hedenstierna Kaleid. 136 (1884; om en konung i Sululandet). De talrika kavaljerer — också kulörta — som fjäskade omkring dem. Zilliacus VandrÅr 1: 16 (1920).
Spalt K 3186 band 15, 1938