Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUMULUS kɯ4mulus l. -mɯ-, r. l. m.; i best. anv. utan slutartikel; pl. = l. (med lat. ändelse) -li. Anm. I sg. best. o. i pl. användas ofta resp. former av KUMULUS-MOLN.
Ordformer
(vanl. cu-)
Etymologi
[av lat. cumulus, hög, uppstaplad hop. — Jfr KUMULERA]
meteor. stackmoln. Hildebrandsson Buchan 126 (1874). Sonesson HbTrädg. 75 (1926).
Ssg: KUMULUS-, stundom äv. KUMULI-MOLN. (kumuli- 1874. kumulus- 1904 osv.) meteor. Hildebrandsson Buchan 126 (1874). PT 1904, nr 127 A, s. 3.

 

Spalt K 3193 band 15, 1938

Webbansvarig