| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KUPA kɯ3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING,
1) göra kupig, giva kupig form åt (ngt); äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: kupig. Spik med kupade hufvuden. Bergv. 3: 525 (1775). Han (satte) sina händer, dem han kupade till ett slags talrör, på sidorna om munnen. Zedritz TurkMus. 147 (1835). De utåt starkt kupade fönsterrutorna. Hasselblatt Mann Trist. 87 (1918). — särsk. refl.: antaga kupig form, bliva kupig; äv. (i vitter stil) om valv: välva sig. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 347 (1837). Himmeln kupade sig ljusblå och tunn. Schildt Perd. 12 (1918). Pärmen kupar sig och ligger icke tätt intill falsen på mitten av boken. Key Amatörbokb. 96 (1929).
3) landt. o. trädg. omgiva stammen l. roten av (växande) planta med kupa (se KUPA, sbst. 13 a); på dylikt sätt bearbeta trädgårdsland o. d.; stundom äv. med obj. betecknande jorden. Rålamb 13: 28 (1690). Somlige hålla bättre at intet kupa Tobaks-Plantorne, som med Kåhlen skier. Salander Gårdzf. 177 (1727). Drillplogen, äfven kup- och dubbelplog kallad, användes för .. kupning af radsådda växter, såsom potatis och bönor. UB 3: 294 (1873). Med handen kupa jord kring .. de kullfallna (rotfrukts-)plantorna. GHT 1895, nr 283 (B), s. 2. Fältet .. kupades. LAHT 1903, s. 164.
4) (i vissa trakter) sätta (säd) i ”kupa” (se KUPA, sbst. 13 c). I Gestrikland kupas säden. Zetterstedt SvLappm. 2: 216 (1822). SDS(A) 1932, nr 136, s. 11.
-JÄRN. (kup- 1694—1879. kupe- 1815) (numera bl. tillf.) järnredskap för kupning (särsk. av potatis o. d.). BoupptSthm 25/5 1694. Lundström Trädg. 1: 17 (1831). —
B: KUPE-JÄRN, se A.
Spalt K 3227 band 15, 1938