Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUPIDON kup1idω4n l. kɯ1-, äv. -då4n, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er ((†) cupidons KlädkamRSthm).
Ordformer
(förr äv. skrivet cu-)
Etymologi
[av fr. cupidon, till lat. Cupido, namn på Venus’ son, kärleksguden, personifikation av cupido, begär, avledn. av cupere, begära. — Jfr KUPIDITET]
liten kärleksgud, amorin; äv. om avbildning l. person som föreställer en amorin. KlädkamRSthm 1654, s. 341. MedelvKlädedr. 5 (1773). Smycka alkover med nymfer och kupidoner. SvD(A) 1935, nr 186, s. 7. — särsk. oeg., om (litet o. älskligt) barn. Grefve John .. är just en liten kupidon, så vacker, glad och yr. MoB 2: 154 (1798).

 

Spalt K 3230 band 15, 1938

Webbansvarig