Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURANT, sbst.2; pl. -er.
Ordformer
(skrivet c-. corant 1630. courant 1717. courante 1663. couranter, pl. 1645—1761. current 1632)
Etymologi
[jfr holl. courant, tidning, av fr. courant, p. pr. av courir, löpa (se KURANT, adj.)]
(†) tidning. OxBr. 11: 581 (1630). Lundska Lögerdagz Courant. (1717; titel). MGWallenstråle (1761) i SvMerc. 1763, s. 721.

 

Spalt K 3245 band 15, 1938

Webbansvarig