Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURSERA kurse4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. cours-, curs-)
Etymologi
[liksom d. kursere av t. kursieren, av lat. cursare, springa ofta, springa hit o. dit, till cursus (se KURS)]
(numera nästan bl. nat.-ekon.; se slutet) vara i omlopp, cirkulera. I sednare tider kurserande fraser. Crusenstolpe CJ III. 2: 341 (1846). BotN 1858, s. 120. — särsk. nat.-ekon. om mynt, frimärken, värdepapper o. d.; äv.: vara gångbar, gälla; jfr KURS 5. I courserande mynt. JernkA 1835, s. 188. Korttidsreverser .., hvilka .. nu kursera på den utländska marknaden. PT 1908, nr 281 A, s. 2. De vanliga nu kurserande (fri)-märkena. SvD(A) 1924, nr 180, s. 8.
Ssg: KURSERINGS-TID. (i fackspr.) (Frankotecknens) kurseringstid. SvPostv. 269 (1924).

 

Spalt K 3269 band 15, 1938

Webbansvarig