Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURSÖR kursö4r l. -œ4r, förr äv. (i bet. 2) KURSIR, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(courseur 1833. kursör 1834 osv. coursir 1778—1796. cousir 1756. kursir 1810)
Etymologi
[av fr. curseur resp. coursier, eg.: löpare, av lat. cursor (se KURSOR)]
(förr) sjömil.
1) på galär: förbindelsegång längs midtlinjen av fartyget. Wrangel SvFlBok 55 (1897). 2NF 9: 680 (1908).
2) underlag för lavett på vilken den kunde rekylera, ”släpa”. PH 6: 4195 (1756). 3NF 12: 879 (1930). — jfr HALV-, HEL-KURSÖR.
Ssgr (till 2; förr; sjömil.): KURSÖR-LAVETT. CoursirLaveter, som första gången 1779 brukades på Skeppet Wasa. Chapman Liniesk. 6 (1796). —
-LAVETTAGE. Billmanson Vap. 156 (1880).

 

Spalt K 3271 band 15, 1938

Webbansvarig