Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURTISÖR kur1tisö4r l. -œ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(courtiseur 1799—1839. curtiseur 1798. kurtisör (cur-) 1805 osv.)
Etymologi
[jfr d. kurtisør; bildat till KURTISERA 3 efter mönster av sbst. på -ör som ansluta sig till verb på -era]
person (man) som kurtiserar l. är fallen för kurtis; förr äv.: uppvaktande kavaljer, tillbedjare. Hon briljerar her i Borgå — och har ingen brist på Curtiseurer. Roos FamArkiv 31 (cit. fr. 1798). Hon bör väl ändå en gång se om sin gamle kurtisör. Tegnér (WB) 9: 499 (1842). (Böttiger) synes ha varit en av de mest frejdade kurtisörerna i Uppsalasalongerna. SvD(A) 1930, nr 297, s. 4. — jfr BAL-, RIKS-KURTISÖR.

 

Spalt K 3274 band 15, 1938

Webbansvarig