Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUSSA kus3a2, äv. (numera bl. elliptiskt för ÅL-KUSA) KUSA kɯ3sa2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(kusa 1747 (: Ålkusorne)—1935. -kuse 1787 (: Ålkuse). kussa 1754 osv.)
Etymologi
[sv. dial. kussa; elliptiskt av ÅL-KUSSA (sv. dial. ålakusa), till sv. dial. kusa, de kvinnliga yttre könsdelarna, med syftning på folktrons uppfattning om tånglaken ss. ålens hona]
(i vissa trakter) fisken Zoarces viviparus Lin. (Blennius viviparus Lin.), ålkussa, tånglake; förr äv. i vidsträcktare anv., om fisk av släktet Blennius Lin. Linné MusReg. 68 (1754). Moberg Sedebetyg 115 (1935). — jfr GRÅ-, ÅL-KUSSA m. fl.
Ssgr: KUSSE-KUPA, r. l. f. (i Skåne) fisk. ”kupa” (se KUPA, sbst. 3 b) för fångst av tånglake. För (tånglaken) .. användes .. (vid Abbekås) ett eget fiske med s. k. kussekupor, gjorda af pilspön. Nilsson Fauna 4: 757 (1855). —
-VAD, r. l. f. fisk. för fångst av tånglake. Ekström AfhFiska 110 (1845).

 

Spalt K 3283 band 15, 1938

Webbansvarig