Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVABBLA, v. -ade. jfr KVABBEL.
Ordformer
(skrivet q-)
Etymologi
[sv. dial. kvabbla, vämjas; till roten i KVABBA, KVABBIG; jfr mnt., nt. quabbeln, dallra av fett, t. quabbeln, dallra, skälva, vara slapp l. slö]
(†) åstadkomma l. väcka äckel l. vämjelse, äckla; äv. opers. Weste (1807). Tholander Ordl. (c. 1875; opers.).

 

Spalt K 3302 band 15, 1938

Webbansvarig