| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVADRATUR kvad1ratɯ4r, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) mat. förvandling av en av en kroklinje begränsad, plan yta l. av en solid figurs buktiga yta till en kvadrat med samma ytinnehåll som ytan i fråga; konstruktion av en kvadrat med samma ytinnehåll som en given kroklinig yta osv.; beräkning av ytinnehållet av en kroklinig yta osv.; jfr KVADRERA 2. Cirkelns kvadratur [efter lat. quadratura circuli], problemet att exakt beräkna l. med passare o. linjal konstruera sidan i en kvadrat som är lika stor som en given cirkel. VetAH 1787, s. 115. Grimberg VärldH 1: 71 (1926).
2) astr. den ställning som tvenne himlakroppar intaga till varandra, då de, från jorden sett, befinna sig på 90 graders avstånd från varandra; tid då dylik ställning inträffar. VetAH 1748, s. 170. Rydberg Magi 83 (1865). Bergstrand Astr. 229 (1925).
Spalt K 3311 band 15, 1938