Publicerad 1938 Lämna synpunkter KVALM, adj., anträffat bl. i n. sg. -t. Ordformer (qwalmt) Etymologi [sv. dial. kvalmt, adj. n., dan. o. nor. kvalm, adj.; till KVALM, sbst.] (†) motsv. KVALM, sbst. 2, om luft o. d.: kvalmig, mycket tryckande. Quensel Alm(Sthm) 1724, s. 17. Spalt K 3325 band 15, 1938 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
