Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVALMA kval3ma2, v. -ade, förr äv. -er (IErici Colerus 2: 266 (c. 1645)), -de (Palmblad SophSorg. 429 (1841)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. q-. -alm- c. 1645 osv. -älm- c. 1645 (möjl. felaktigt))
Etymologi
[jfr dan. o. nor. kvalme, t. qualmen; till KVALM, sbst.]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) motsv. KVALM, sbst. 1: frambringa (en känsla av) illamående hos (ngn), kvälja; äv. opers. Lindfors (1824). Det riktigt kvalmade mig (vid läsandet av en viss bok). VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 207. Östergren (1931; angivet ss. ”landsdelsord”).
2) motsv. KVALM, sbst. 2.
a) (†) förgås av kvav luft l. kvalm, kvävas. IErici Colerus 2: 92 (c. 1645). Därs. 93.
b) hava l. få kvalmig l. kvav (kvävande) luft.
α) (tillf. i vitter stil) i p. pr. Den lilla kvalmande vik, där (osv.). Larsson Stud. 39 (1899).
β) (†) ss. vbalsbst. -ning; stundom äv. konkret: kvav luft. Fisk-Dammars qvalmning, hvarigenom fisk merendels vintertiden dödas. VetAH 1768, s. 173. Heinrich (1814; konkret).
3) (†) motsv. KVALM, sbst. 4: utsända ånga l. dunst (ångor l. dunster), ånga, imma. Schultze Ordb. 2460 (c. 1755). Weste (1807). All den saft, / Som svettades ur låren (på brännoffren), ned i askan dröp, / Och qvalmde, sprakande. Palmblad SophSorg. 429 (1841). JernkA 1857, s. 89. Schulthess (1885).

 

Spalt K 3325 band 15, 1938

Webbansvarig