Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVARK kvar4k, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[fsv. qvärk, strupe, svalg; jfr sv. dial. kvärk, strupe, hals, d. kværk, strupe, hals, ”kvark” (i bet. 1), nor. kverk, strupe, hals, insnitt i yxblad mellan skaftet o. yxan, isl. kverk, strupe, vinkeln mellan hakan o. halsen, vinkeln mellan yxbladet o. yxhammaren, mnt. querke, quarke, strupe, fht. quërca, strupe, vinkeln mellan hakan o. halsen, vinkelböjning; besläktat med lat. gurges, vattenvirvel (jfr GORGE). — Jfr KVARKA]
Arvidi 48 (1651; i rimlista; bet. oviss).
1) (i fackspr., mindre br.) i fråga om timmer o. d.: innersidan av en buktning l. krökning; dels om krökningen mellan stammen o. en gren, dels om krökningen av ett knä. Dalman (1765). Knän skola vara friska och goda granrötter. .. I kvark och rot tillåtas inga fel. SFS 1922, s. 323.
2) (i fackspr.) ingående hak l. skåra i nedre delen av en yxas blad (för utdragning av spikar). Eneberg Karmarsch 2: 646 (1862). 2NF 33: 645 (1922).

 

Spalt K 3341 band 15, 1938

Webbansvarig