| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
1) återstod l. rest l. lämning (av ngt); vanl. i pl., koll.; utom mera tillf. numera bl. i bet. b, c, e, f. Qvarlefvor af slösarens gods anförtros i förmyndarens vård. Nehrman Ärfdab. 258 (1752). Han (hade) tillvaratagit qvarlefvorna af vaxljusen. Ljunggren SAHist. 1: 197 (1886). — särsk.
b) (fullt br.) om rest av måltid, matrest. Sundén (1888). (Pojken) smorde sig med kvarlevorna efter studentens kvällsvard. Lagerlöf Holg. 2: 202 (1907).
c) (fullt br.) om en persons (ngn gg ett djurs) döda kropp l. rester därav, ngns ”stoft”; i fråga om helgon stundom: relik(er); numera bl. i pl. Vatten-djurs quarlefvor förekomma oftare (än landdjurs). Bergman Jordkl. 127 (1766). Kullen, som gömmer den jordiska qvarlefvan af en man, hvilken (osv.). Atterbom Minnest. 2: 75 (1840). Den 24 januari 1273 öfverfördes s:t Eriks kvarlefvor till Nya Uppsala. Schück o. Lundahl Lb. 1: 108 (1901). — jfr HELGON-KVARLEVA.
d) om rest av byggnad(svärk) o. d., övergående i bet.: ruin; jfr 2 a. Serenius (1734; under ruin, s.). Qvarlefvor af .. tempel i dorisk stil. Upmark Lübke 100 (1872).
e) (mindre br.) i fråga om rest l. spillra av rike, nation, folk, här o. d. Celsius G1 1: 29 (1746). Qvarlefvorne af den store Napoleons armeer. Viborg 1857, nr 63, s. 1. Sista kvarlefvan af Alexanders grekiska världsrike. Cavallin (o. Lysander) 93 (1885). Kvarlevan av Israel. Sef. 3: 13 (Bib. 1917).
f) (fullt br.) bildl.; jfr 2. Schroderus Os. 1: 791 (1635). Uti denna Kyrkioordning (av år 1571) behöllos många qvarlefvor af Påfviska ceremonier. Bælter Cerem. 113 (1760). Vissa kvarlevor av vanfrejdsstraffet. SvD(A) 1934, nr 110, s. 15. — särsk. (†) i pl.: följder, spår. En långvarig sjukdom, som .. botades, men lemnade svåra qvarlefvor. Schönberg ÅmVetA(Gissler) 1772, s. 42; jfr 2.
2) [stundom med anslutning till KVAR-LEVA, v.1] föremål o. d. som finnes kvar efter den tid till vilken det egentligen hör; äv. bildl.; ofta svårt att skilja från 1. Lysander RomLittH 26 (1858). Min vän låg på soffan och sög på en sur cigarr, sista qvarlefvan af sötebrödsdagarne. Sundblad Tusch 1: 93 (1887); jfr 1. Gamla ordstäv, kvarlevor från det förgångna. SvD(A) 1930, nr 246, s. 8. — särsk.
a) (†) om fornlämning; jfr 1 d. The vhrgambla Antiquiteter qwarlefwor och efterdömen. Schück VittA 1: 264 (i handl. fr. 1666).
b) (†) övergående i bet.: kvarlåtenskap. Förgångna tiders litterära qvarlefvor. TLär. 1846 —47, s. 357.
Spalt K 3342 band 15, 1938