| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVARSTAD kva3r~sta2d, r. l. m.; best. -en.
1) (†) stillastående, stagnation; äv. i uttr. sätta ngt l. stå l. stanna l. komma i kvarstad o. d. SthmTb. 1581, s. 37 a (: stå i quarstage). Och på dedh .. förrättningarne (i kanslikollegium) icke måge fastna och komma i qwarstadh (osv.). CivInstr. 335 (1661). Landets Folkbrist är ensamen af den natur, at hon sätter all ting i quarstad. Fischerström Tal 113 (1769). Rinman Jernförädl. 10 (1772: stadnat i qvarstad).
2) jur. rättsligt tillstånd vari lös (förr äv. fast) egendom befinner sig, då den gm viss rättslig åtgärd (till viss tid) bragts ur ägarens fria disposition l. (i fråga om pänningar, skuldsedlar o. d.) besittning (i allm. för att säkerställa borgenärs fordran l. förhindra att gäldenären undansticker l. förstör egendomen); äv. om den rättsliga åtgärden; jfr ARREST 1 a, BESLAG II 1 a, EMBARGO, SEKVESTER. Belägga ngt med kvarstad. Lägga kvarstad (p)å ngt. Sätta, förr äv. ställa l. lägga l. taga l. komma ngt i kvarstad. Stå l. (mera tillf.) vara i kvarstad. Förklara kvarstad (p)å ngt. Förklara l. döma ngt i kvarstad. (Upp)häva l. bryta kvarstaden. Att hans nåde ville komme honom (dvs. kyrkans tionde) .. i kvarstäde. 1LinkBiblH 1: 157 (1524). Huilke godz dömdes j quarstadha til neste .. landzting. G1R 7: 245 (1531). Thet landgille, som her i rijket för honum udi qvarstade stelth är. Därs. 24: 63 (1553). SthmTb. 1581, s. 2 a (: i quarstade lagde). Dhe 6 wekne daagh, som .. godzet .. skall stå i kvarstadh. VgFmT II. 6—7: 114 (1587). LandtmFörordn. 106 (1734; i fråga om ett torp). Lagerbring 1Hist. 2: 627 (1773: taga i qvarstad). Det gods, som skall sättas i qvarstad måste .. upptecknas. Schrevelius CivPr. 569 (1853). Hernberg Rättsh. 544 (1922). — jfr INTERIMS-KVARSTAD. — särsk.
a) i fråga om (provisoriskt) beslagtagande av tryckalster till förhindrande av dess försäljning l. spridning. TFF 1812, 4: 3. Bladet belades med qvarstad den 24 mars 1812. 3SAH 3: 398 (1888).
b) (†) i fråga om vigsel: (provisoriskt) förbud; äv. i uttr. göra kvarstad på vigsel. KOF 3: 291 (1685). (Den som framställer äktenskapsjäv å en annans vägnar) söke quarstad å Wijgningen, at ther med förbehålla andre vederbörande theras Rättigheet. Kyrkol. 15: 26 (1686). VDAkt. 1690, nr 74.
c) (†) i bildl. l. oeg. anv.: förvar. Mottag nu, o jord, och bevara, / Och slut, som i moderligt sköte, / En menniskohamn i din qvarstad. Thomander 2: 601 (1828). Valerius 1: 221 (1831).
3) (†) fängsligt förvar (av person); äv. i uttr. sitta i kvarstad. Girs G1 138 (c. 1630). Konungen som nyligen setat i qvarstad för sina undersåtares stöld. Cook 3Resa 100 (1787). Strinnholm Hist. 5: 262 (1854).
B (†): KVARSTADA-BREV, se D.
C (†): KVARSTADE-BREV, se D.
-BORGEN. borgen som ställes av den som söker kvarstad till säkerhet för den skada som gm kvarstaden kan tillskyndas gäldenären (dvs. den mot vilken kvarstadsåtgärden är riktad). Körner JurRådg. 322 (1888). —
-BREV. (kvarstad- 1530. kvarstada- 1541—1587. kvarstade- 1530. kvarstads- 1587) (†) av myndighet utfärdad skriftlig handling med förordnande om kvarstad på ngt; äv. i uttr. kvarstadsbrev på ngt. G1R 7: 188 (1530). Opit (dvs. öppet) Qwarstadhabref för Frw Anna till Nynäs j Finlandt på någre äger. Därs. 18: 825 (1547). VgFmT II. 6—7: 115 (1587). —
-BROTT. brott mot ngn av de för kvarstad gällande bestämmelserna; i sht om rubbande l. bortskaffande av gods som är satt i kvarstad. 1NJA 1874, Utsl. s. III. —
-TID. tid under vilken gods, tryckalster o. d. är belagt med kvarstad. BtRiksdP 1877, Saml. I. 1: nr 2, s. 37. —
Spalt K 3354 band 15, 1938