Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVED kve4d, sbst.1, r. l. m. l. f. (Bureus Suml. 78 (c. 1600: Qvinne qved) osv.), äv. (numera föga br.) n. (Emporagrius Cat. H 6 b (1669), Olsson KvinnNåd 26 (1919)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er (1Mos. 20: 18 (Bib. 1541) osv.) l. -ar (Luk. 23: 29 (NT 1526) osv.), ss. n. = (Hiärne Suurbr. 26 (1679), Bibelforsk. 1897, s. 161).
Ordformer
(förr äv. q-. qve- 1555 (: qvedrack)—1711 (: qwedrag). -ed, -eed(h) 1526 osv. -i(j)d(h) 1526—1854. -äd 1834)
Etymologi
[fsv. qviþer, qvedh (i bet. 1, 2), motsv. ä. d. kvid (i bet. 2), nor. kvid- (i kvidgjord, bukgjord m. fl.), isl. kviðr (i bet. 1), got. qiþus (i bet. 1, 2), feng. cwið(a), av ett germ. kweþu-, trol. till en ieur. rot gṷet, ansvällning o. d., föreliggande i t. ex. nt. quadel, sjuklig ansvällning under huden, fht. quedilla, blemma, feng. cwedele, svulst, bula]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) buk, mage. Hwilken som troor vppå migh .., aff hans qwidh skola flyta leffuandhes watn flodher. Joh. 7: 38 (NT 1526; Bib. 1703: qwed; öv. 1777: lif; Bib. 1917: av hans innersta). Fosz 23 (1621). Då besåg Svanhvita hans sår, sömande igen hans kved. Björner Hrom. 14 (1737). (Kortare ull) som sitter under fårets kved. Nordström Luleåkult. 132 (1925).
2) (numera bl. arkaiserande i högre stil) livmoder, moderliv. Salugh är then qwedhen som tigh burith haffuer. Luk. 11: 27 (NT 1526; Bib. 1917: moderssköte). Galen Kohna, som lastar sin qweed, .. (dvs.) Ingen straffar sitt egit. Grubb 240 (1665). Amme den up sit barn, som barnet burit i qveden. Nicander GSann. 131 (1767). Lyckligt, att trälinnors kved / ger oss barn i djupa led. Rydberg Dikt. 2: 63 (1891). Siwertz Vindr. 122 (1919). — jfr KVINNO-, MODERS-KVED. — särsk. mer l. mindre oeg. l. bildl. Spegel GW 33 (1685). Likasom Matjorden är qveden för Gräs, Örter och Trän, likaså Hällebergen för Mineralier. Tilas PVetA 1742, s. 9. Själva ljuset / föddes ur mörkrets kved. Siwertz Ekotempl. 25 (1930).
Ssgr (i allm. till 2; †): (1) KVED-DRAG. [fsv. qvidhdragh] kvickdrag. G1R 25: 612 (1555). Möller (1790; med hänv. till qvickdrag). —
-FALL. med. (fullkomligt) livmoderfall. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 220 (1836). Dens. Ordl. (c. 1847). —
-LÄPP. med. i pl. best., om livmodermunnen. Hoorn Jordg. 2: 204 (1723). —
-RÖTA, r. l. f. barnsängsfeber åtföljd av kallbrand på livmoderns insida. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 35 (1839). Dens. Ordl. (c. 1847). —
(1) -SKINN. bukskinn, bukhud. Af thetta fallet rempnade hans quedskin .. så at tarmarna lupo strax thär vth. GullbgDomb. 14/9 1609.
Avledn.: -KVEDA, adj. till 2: av (samma) moderliv; i ssgn SAM-KVEDA. —
-KVEDISK, adj. till 2; ss. senare led i ssgr. jfr INOM-, UTOM-KVEDISK. —
KVEDUG, adj. (†) till 1: som har stor buk. Lindahl o. Öhrling (1780).

 

Spalt K 3384 band 15, 1938

Webbansvarig