Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVICKUS kvik4us, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till KVICK; med avs. på bildningen jfr FRISKUS, FRÄCKUS m. fl.]
(starkt vard.) kvickhetsmakare; nästan bl. ironiskt om person som kommit med en misslyckad kvickhet (misslyckade kvickheter). Alving Bar. 11 (1909). Lieberath Knekt. 105 (1914).

 

Spalt K 3404 band 15, 1938

Webbansvarig